"Vi jobbar nära i grupp och är till för varandra, det är nästan som att ha en andra familj."

– När allt har gått åt pipsvängen för någon, när ingen annan finns där, då kommer ändå vi. Och jag får vara spindeln i nätet som ser till att alla resurser samverkar som det ska. Magnus Nilsson, brandinspektör i Boden, älskar sitt jobb inom Räddningstjänsten.

Egentligen är han utbildad snickare, men när det var dags för mönstring och han fick frågan om han kunde tänka sig att göra civilplikt som räddningsman tog karriären en helt ny vändning.
– Jag har alltid tyckt att det verkar vara ett spännande yrke, säger Magnus Nilsson.
– Så när jag sedan en tid efter lumpen fick möjligheten att börja jobba på räddningstjänsten i Boden sa jag upp mig från jobbet som snickare direkt. 

I vår är det 16 år sedan och han har inte ångrat valet en enda sekund.
– Jag tycker om att hjälpa människor och att få vara med och lösa svåra situationer. Sedan blir det också en väldigt bra arbetsstämning när du jobbar som vi gör. Vi jobbar nära i grupp och är till för varandra, det är nästan som att ha en andra familj. 

I dag växlar Magnus Nilsson mellan att vara yttre befäl som åker med på utryckningar och leder arbetet på plats, och att vara inre befäl placerad hos SOS Alarm.

– När någon ringer 112 om ett ärende som rör räddningstjänsten kopplar operatören in mig. Sedan är det mitt jobb att bedöma händelsen och vad som behöver göras, men också att hålla kontakten med till exempel polisen och sjukvården. Jag är spindeln i nätet som ser till att alla kan samverka och att ingen blir lämnad därhän.

Och att samverkan är viktig får Magnus Nilsson exempel på i princip varje dag.
– Ta en trafikolycka till exempel, vare sig polis eller räddningstjänst eller ambulans klarar den var för sig utan för att lösa uppgiften måste vi jobba tillsammans. Och när vi gör det, när vi lägger ihop våra kompetenser som ett knytkalas, då kan vi hjälpa människor på bästa sätt. 

Som förra sommaren, när fjällräddningen, ambulanshelikoptern och räddningstjänsten tillsammans lyckades undsätta två personer ute i vildmarken.
– Eller när vi kommer fram till en drunkningsolycka, när vi ser någon sjunka men i sista sekund lyckas sticka ner handen och grabba tag i håret och kan få in personen i ambulansen. När han eller hon två dagar senare kommer in på brandstationen, då känner man verkligen att det vi gör det gör skillnad på riktigt.

 

Text: Karin Aase