"Men jag vet aldrig innan jag svarar vad det är jag kommer möta."

– Det är alltid så himla skönt att kunna återkoppla till den som har ringt in och berätta att allt har gått bra, att känna att vi har hjälp dem. Björn Svensson på polisens ledningscentral är den som ser till att rätt hjälp kommer dit den ska.

När någon ringer nödnumret 112 och uppger att de behöver hjälp av polis kopplar SOS-operatören direkt samtalet till polisens ledningscentral. Gäller ärendet västra Sverige är det stor chans att Björn Svensson är den som svarar. 

– Jag jobbade som ingripande polis i radiobil i åtta år vilket var jättekul, men för två år sedan bytte jag tjänst och sitter sedan dess och tar emot samtal på larmcentralen här i Västsverige.

Samtalen kan komma både från nödnumret 112 men också från 114 14, polisens nummer för icke akuta ärenden.
– Det innebär att vi får in samtal om allt, från snatterier till det värsta tänkbara som den gången hösten 2015 då en knivbeväpnad man gav sig in i en skola i Trollhättan. Men jag vet aldrig innan jag svarar vad det är jag kommer möta.

Det han vet är att det är hans ansvar att se till att rätt resurser skickas till platsen, till exempel att skicka polis för att dirigera undan trafiken så att ambulans och räddningstjänst kan ta hand om de skadade vid en stor trafikolycka. Men det kan också handla om att ge råd vid mindre akuta ärenden, eller att vara den som återkopplar till någon som har ringt in.

– Ett ganska vanligt ärende hos oss är att någon ringer in och är orolig för en försvunnen anhörig, till exempel ett barn som har kommit bort. I de fallen drar vi igång väldigt snabba insatser och oftast hittar vi dem ganska snabbt, men de där minuterna innan vi lokaliserar barnet berör alla som är med om det. Då är det väldigt skönt att kunna återkoppla till inringaren och säga att allt är bra.

För Björn Svenssons del var det också viljan att jobba i grupp och att jobba med människor som gjorde att han sökte sig till yrket, och det är också kollegorna som gör att han trivs så bra.
– De på räddningstjänsten och ambulansen är väl inte mina kollegor strikt formellt sett, men de känns som en familj som stöttar varandra att fortsätta orka hjälpa även vid svåra händelser.

 

Text: Karin Aase